onsdag 28 mars 2018

Gran Canaria dag 6

Sista rycket

Idag var det dags att åka hem. 
Men då vi åkte hem klockan 3 på eftermiddagen så kunde vi trycka in ett sista pass innan vi for iväg till kallare klimat.  Dagens pass var mer om att få fina runda nummer på Strava istället för bra intensiv träning som vi kanske borde gjort men whatever.

Vi satte iväg klockan 9 istället för det vanliga klockan 11 för att hinna med mera cykling men jag kan garantera att jag inte åt mindre. Inte tänker jag ge upp min värdefulla mat för mera cykling inte.

Vi rullade ut som vanligt och körde ut till Ayagaures (Samma backe som igår) och körde upp lugnt och sen ner runt andra sidan backen.  Rullade upp för en till backe på 500 höjdmeter innan vi avslutade med någon timmes lätt rull längsmed kusten.

Vi kom hem till hotellet efter närmare 4 timmars cykling och hade 45 minuter på oss att lämna in cyklarna och duscha/fixa oss innan taxin kom, vilket var bara "lagom" stressigt men vi lyckades hinna med allt och jag hann till och med köpa en glass från den närliggande affären som jag tryckte i mig precis när taxin kom.

9 timmar senare så kom vi äntligen hem efter någon vecka på språng.

Totalt blev det 24,57 timmar 490km och 10 005 höjdmeter på 6 dagar. Inte helt dåligt om ni frågar mig.

Vill bara tacka alla som läst dessa inlägg från min Gran Canaria träningsresa. Riktigt kul att ni läst om mina bragder. Ursäkta att inläggen tog så lång tid, väldigt lång tid faktiskt.

Ska försöka skriva 2-3 inlägg varje vecka nu förhoppningsvis. 



Lämnar er med några bilder.







tisdag 27 mars 2018

Gran Canaria dag 5

Dags att trycka ut det sista.

Tjingeling.
 Hoppas ni alla mår bra och att ni tränat bra inför säsongen som komma skall.

Dag 5 var tyvärr den sista fulla dagen på Gran Canaria. Vi skulle hinna med en liten tur dagen efter men det skulle bara vara i några timmar. Därför så bestämde vi oss för att köra lite backintervaller, vilket aldrig är helt fel i 25 graders värme med långa backar jämfört med Sveriges "toppar" på 70 höjdmeter.

Vi rullade iväg kl 11 efter en ordentlig frukost på kanske 1500-2000 kalorier, härligt med mat, mycket mat. Vi cyklade de 15 kilometerna ut till backen i ett lugnt tempo. 



Backen heter Ayagaures och är 3.7 km lång. ca 170 höjdmeter och tar runt 15 minuter beroende på tempo.
Backen börjar med 6 st serpentiner följt av en liten nerförsbacke i några 40-50 sekunder. Vilket gör att den står ut som en hyfsat unik klättring, den är inte bara rakt upp i en "rak" linje som de flesta backar utan innehåller först ett gäng serpentiner, en hyfsat lång nerförsbacke följt av den större delen klättring.

Vi började med att köra upp i ett hyfsat tempo i runt 170 bpm. Vilket var ungefär så lugnt man kunde köra.  Det resulterade i en tid på 18:26. Respektabelt.
Sen efter det var det självklart dags att maxa sig uppför backen.
Slängde av mig ryggsäcken och vattenflaskorna i närmaste buske och tog sikte mot kom:et.

Satte iväg på ett högt tempo som jag visste jag kunde hålla cirka 15 minuter. Med förhoppningarna att öka de sista minutrarna.

Måste ändå säga att jag inte gillar den där lilla nerförsbacken. Den ger en tillräckligt med tid för att gå ner i puls och gör att hela ditt "flow" saboteras enligt mig.
Du hinner maxa dig i 5 minuter innan du "måste" vila i några sekunder vilket gör att benen blir stumma. Du kan inte trampa i nerförsbacken då den har flertalet kurvor där du måste 
sakta in/ inte accelerera. Men men.

Körde upp på 14.26 minuter. Finns inte så mycket mer att säga än att det gjorde ont och var jobbigt. Snittade 190 bpm med ett max på 201.Det blev en delad 1200de plats av 9200 personer som försökt på segmentet (Strava). Inte illa efter 5 dagars träning.

Kom:et ligger på 9.25 vilket är snäppet bättre än det jag körde på. Sverige är till och med representerade i top 10 av 2 cyklister. Michael Olsson och Lucas Eriksson på 9.47 och 9.45 
respektive. 

Efter dessa två försök så körde vi upp för backen tre till gånger innan vi styrde skeppet mot mot ett fikastopp. Otroligt nog hade vi inte stannat på ett café innan det här.  Riktigt konstigt med tanke på att vi hade vart här i 4 dagar redan. Liksom hallå? Cyklister som stannar inte på cafér? Satan vad underligt. 



Jag lyckades hitta en kladdkaka med mitt namn på. Smakade typ som en klassisk svensk kladdkaka fast inte lika söt och lite mindre kladdig. Oturligt nog så serverades den med glass men det är bara att gilla läget ;)

Vi körde upp för en lite längre stigning på 1 timme innan vi drog hem.
När vi kom hem efter 6,30h hade vi cyklat 5 timmar, 94 km, 2219 höjdmeter.

Det som jag insåg när vi kom hem var ju att jag glömde att sätta på solkräm innan vi åkte imorse. Det märktes och kändes inget under och direkt efter cyklingen men med facit i hand så kan jag säga att det inte gick att sätta på sig kläder igen dagen efter.





Aja vad kan man göra. (Utöver att inte glömma solkräm)
Adios nu ska det tittas Gw:s mord. Sussa söt.

lördag 10 mars 2018

Gran Canaria Dag 4

Dag 4

Idag stog det flertalet 90 sekunders maxspurter på ordningen.
Vi cyklade längsmed kusten tills vi hittade en lämplig backe, valet landade på en 500 meter lång backe med endast 20 höjdmeters skillnad. Slängde av mig alla flaskor, ryggsäckar etc och började köra.
Första gången var jag inte helt förvånansvärt snabbast upp. Satte en tid på 1.25min. Vilket blev en  1370 de plats av 17 400 personer på Strava. Respektabelt värre. 

Fortsatte i samma höga tempo men med allt sämre tider. Jag säger sämre men tiderna låg alla runt 1.28 till 1.32 så det var ingen massiv ökning i tid.
Efter fem gångers maxande så tar vi en längre paus på några minuter vid botten av backen.
 Då precis när vi ska börja igen så kommer Fredrik och Gunnar förbi, några cyklister från Stockholm som vi känner. Härligt att träffa andra svenskar här på Gran Canaria. Vi pratade i några fem minuter innan vi drog igång spurtandet igen.
För övrigt så har vi träffat på massvis med människor som vi känner, Paul och Erik Greijus, Oskar och Erik Ekman, 5st Kvänums IF cyklister, Calle Friberg, Lisa Norden sen också Fredrik och Gunnar.

Dock så gick det bara en gång uppför backen innan jag kände att benen inte svarade som jag ville. Var inte nöjd med prestationen så vi sket i 90 sekundrarna och körde mera längsmed kusten.

Vi körde till Arguineguin där vi stannade och åt lunch. 
Åt en Carbon bleu (en schnitzel med smält ost och skinka mellan) medans pappa åt en pasta Carbonara och drack sitt kaffe.
 Efter någon timmes ätande och chillande så rullade vi tillbaka hemåt.
Det stora problemet var dock att när vi kom hem hade vi bara kört i 39km och virka 2 timmar, inte kom vi hit för att cykla 39km och 2 timmar. Även om de två timmarna hade varit hyfsat ansträngande med 90 sekunders intervallerna.
'
Vi bestämmer oss rätt så snabbt för att cykla upp till Comunidad La Lumbre vilket är inåt land, uppför berget. Men när vi står där och funderar över vart vi ska cykla så rullar Alban lakata och Kristian hynek förbi! För er som inte vet är Alban lakata världsmästaren i mtb marathon. Inte varje dag man ser en sån. Kristian hynek är med i samma proffslag som honom.

På toppen av berget

Vi cyklar uppför i dryga 1 timme för att sedan rulla hem igen. Lite extra tid och distans i benen.

När vi kom hem hade vi kört 61 km, 3 timmar och cirka 1100 höjdmeter. Inte fy skäms efter gårdagens strapatser. 

Bara att börja återhämta sig igen.



Tack och adjö!

torsdag 8 mars 2018

Gran Canaria Dag 3

Dags för revansch

Gokväll!

Efter en slitig andra dag så var det dags för revansch.
Igår var inte bara problemet benen men även motivationen. Med tanke på den bristande motivationen igår så var det kanske inte det smartaste att planera in två "maxningar" upp till Soria idag. Men men, vad kan man göra utöver det otänkbara att inte maxa sig?



Vi vaknade kl 8 och gav oss hemifrån runt 10 efter en go frukost. Vi cyklade 27 km längsmed kusten och sedan inåt land (uppför berget).
 När vi kom fram till klättringen Så var planen att "maxa" oss uppför berget två gånger, äta lunch uppe i Soria och sedan vända om hem. Jag sätter maxa inom parenteser då planen var att hålla 175 bpm (Min tröskelpuls) i de cirka 25 min som det tar att köra de 420 höjdmeter som backen har.  175bpm är ansträngande men inte omöjligt.
 Tyvärr var det svårt att inte köra hårt så efter 4 minuter var pulsen uppe i 185 bpm, Inte särskilt bra med tanke på att planen var 175. Körde upp på tiden 25:41 med snittpulsen 184 och max 196 (var tvungen att stanna för att jag gick ut för hårt, förlorade cirka 50sek på det)

Så nu sitter jag på toppen av backen och insåg att det inte gick att hålla 175 bpm men hade en gång kvar, vad gör man då? 
Maxar från början såklart. Tyvärr hade jag ju redan kört upp en gång på en hyfsat snabb och ansträngande tid så visste att jag inte skulle få en så bra tid som jag var kapabel till att prestera. Tur att tider på Strava inte betyder mycket.
haha där var jag rolig va?

Kör upp för klättringen en gång till med lagom krispiga ben. Allt gick bra denna gång förutom att jag förlorade 20 sekunder på att vänta in några vägarbetare.
Denna gången blev det 24 min blankt, hade kommit upp på 23:39 om det inte var för arbetarna men vad kan man göra. Snittar 189 bpm denna gången med 201 (!) i maxpuls. 
När det kommer till Strava (som inte spelar någon roll) så kom jag in på en respektabel 2091de placering av de cirka 13 300 olika personers försök som finns på Strava.
Hade kommit in på en 1876 plats om det inte var för dem, sen hade jag redan maxat mig en gång. 
Men nej jag är inte sur.



Galet att Simon Andreassen satte en tid på 15:41 där han snittade 420 watt (Han var 18 år då)
Tror inte jag klarar att kapa 8 minuter på 3 år (eller?) 

Efter att ha vilat några välbehövliga 5 minuter så rullade vi in till Soria för att äta lunch.
Vi åt båda en grillad macka med ost,skinka och sallad. Riktigt gott men tyvärr var servicen inte helt 100. Servitören blandade ihop våra 2 vatten 1 cola till 1 vatten 2 cola, och det tog kanske 30 minuter att få betala notan. Dock så var han en mycket trevlig och rolig kille så bonuspoäng för det.

Inget speciellt hände efter det. Vi rullade hemåt, åt mycket mat och förberedde oss inför morgondagen, med andra ord vi sov mycket. 








måndag 5 mars 2018

Gran Canaria dag 2

Tillbaka till verkligheten

Tydligen kan man inte cykla i 7 timmar och sen förvänta sig att cykla bra dagen efter.

Dag två hade vi planerat att cykla i cirka 5 timmar med runt 2000 höjdmeter men tyvärr kände jag mig alldeles för sliten för ännu en långtur.
Så vi bestämde oss för att köra en liten lugnare tur längsmed kusten istället vilket nog var ett bra beslut med tanke på det dåliga vädret och mina trötta ben. 

Vi cyklade mot Puerto Rico där vi åt lunch. Efter någon timme på restaurangen vände vi hem precis innan den riktiga klättringen borde ha börjat.
Tyvärr så började det regna galet mycket, det verkligen pissade ner. Inte riktigt vad vi kom hit för men det var fortfarande bättre än -17 i Stockholm.

Det blev 57km med 850 höjdmeter  Stravan


Ursäkta att det tog sån tid från första till andra dagens blogg inlägg, ska försöka skriva snabbare ;)